Nu har jag precis avslutat mitt första försök med IF, Intermittent Fasting (saknar svenskt uttryck för detta men periodiskt återkommande kort fasta säger en del om vad det handlar om). Jag började igår. Jag åt en liten grekiskt sallad efter jobb. Sedan sprang jag 3 km i parken. Drack vatten. Såg "An Inconvenient truth" för andra gången vilken jag kan rekommendera. Gick och la mig småhungrig. Hade sovmorgon i morse och vaknade utvilad men inte längre hungrig. Satt och läste på nätet hela förmiddagen. Vid lunchtid började hungern hitta tillbaka. Men det var en behaglig hunger. Inget sug. Inga problem att motstå diverse gott som fanns i köket framför mina ögon (mörk choklad, fläsksvålar, guacamole mm). Drack vatten. På eftermiddagen kände jag fortfarande inget obehag av fastan. Sprang igen 3 km i parken. Nu sent på eftermiddagen avslutade jag fastan, som sig bör med en festmåltid, på en turkisk buffé. Åt så mycket jag orkade av lammstek, tzatziki, köttfärsfyllda aubergine, syrade grönsaker och blandsallad. Drack vatten till. Jag blev förvånad att jag inte orkade lika mycket som brukar. Kan magsäcken dra ihop sig så fort?
Jag har nyligen börjat intressera mig för fasta. Stenålderskost i all ära men jag anser att teorin är inte helt färdig. Vi vet helt säkert vad de inte åt (spannmål, baljväxter, socker, konserveringsmedel, smakförstärkare mm) men vad, hur ofta och i vilka proportioner är mer osäkert. Rimligtvis hade de inte det konstanta överflöd som vi (i västvärlden) tar för givet idag. Det finns studier som visar att fasta förbättrar en mängd sjukdomssymptom, men man kan ju inte fasta så länge. Jag tror att ofta återkommande korta fastaperioder kan vara ett steg närmare ursprunglig stenålderskost.
Följande studie på möss pekar i samma riktning:
Intermittent fasting dissociates beneficial effects of dietary restriction on glucose metabolism and neuronal resistance to injury from calorie intake
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar